Tyvärr
Jag blir så förbaskat osäker.
Asså kan inte du bara vilja ha mig? kämpa för mig? krama mig? älska mig?
nä såklart inte! inte heller ska man klara av skolskiten. och så är jag helt lost drömmer mig bort. JA jag är kräsen.
Jag vill att du ska lägga din hand om min midja och dra mig nära dig. oss men du kollar ju knappt på mig nu mera när jag talat till dig. kul
Saken är den att jag alltid tyckt att det sett tafatt ut när en kille hålller så. Det har sett ut som att de trar till sig sin ägodel, löjligt, som om tjejjen inte skulle få stå var helst hon vill utan hon skulle vara platsad bredvid honom på hans villkor.
Men när jag såg dig så lätt och omsorgsfullt bara lägga din hand runt hennes midja så gick hon själv nära dig och då strök du så vackert hennes rygg. Jag ville inte vilja ha dig efter det. Men samtidigt är du så förbaskat perfekt och När jag för första gången la märke till dig så frös jag fast i dina ögon som smälte mig inifrån så jag inte kunde sluta le utan att bryta blicken. Du log. Jag log. Vi skrattade litet. That's it.
I'm living on a memory.
But it's fading away. And my hopes too.
Asså jag har oddsen emot mig. Och dessutom så går vi i samma klass OCH språk. och ja vi vet väl alla att det sällan håller. det blir ofta för mycket eller för lite.. ååååååh