Så är det
Saken med mig är att jag är kall och söker med ögonen upp de jag kan tänkas gilla, för om jag skapar en mall så svår att passa in i så kommer jag ju inte bli lönlöst kär i alla. Men sen så börjar nån visa vad mitt hjärta vill se som intresse och då far alla mina nerver och planer och kastas om och sås börjar jag vrida och vända på personen. Är sedan personen fortfarande kvar efter ett tag så börjar jag släppa lite på reglerna, lite i taget eftersom tiden går.
tillslut om det vill sig "vara" så länge att jag behövt enkelt börjar acceptera och lyfta fram saker jag inte tänkt på innan och lyfta upännu högre de som bara nästan funnits där innan.
och vips så har jag lurat mig själv och öppnat upp mig, gjort mig sårbar.
Men det är lugnt! Jag har blivit tuffare med reglernaMedan detta har gjort mig helt osäker och blyg då jag inte vågar ta ett steg att lära känna någon som jag tycker har något ens lite lockande, rädd för att jag ska falla tillbaka fort jag öppnat upp mig som kompis. Jag låter det bara vara heltenkelt. No harm When None is done! Right?
